...
Den 21/9 hände det jag och Victor fruktade mest av allt, våran lilla bebis i magen är borta, många kanske tycker att det inte är något speciellt eftersom jag inte var så långt gången, men för oss var det tungt vi hade redan kommit att älska det mer än något annat. Det gör ont och jag vill gråta men tårarna har tagit slut, att det skulle kännas så här jobbigt trodde jag inte men det man inte dör av gör en starkare, önskade bara att det snart kunde gå lite bättre är lite trött på alla dessa motgångar, det finns gränser för hur stark man orkar vara.....
Livet är bra orättvist!
Vill helst inte prata med någon nu och uppskattar ifall ni respekterar det, jag hör av mig när jag kommit tillbaka till denna värld.....
Livet är bra orättvist!
Vill helst inte prata med någon nu och uppskattar ifall ni respekterar det, jag hör av mig när jag kommit tillbaka till denna värld.....
Kommentarer
Trackback
